Stickspån, pärt, är ett byggnadsmaterial som funnits i 200 år. Under tiden 1850 – 1950 var stickspån kanske det vanligaste taktäckningsmaterialet på den svenska landsbygden. De trämaterial som användes var gran, fur, asp och al.
Till en början späntades stickspån för hand men efterhand krävdes en snabbare tillverkningsmetod. Hyvlade stickspån blev lösningen och de kraftkällor som användes var handkraft, vatten, vind, hästar och oxar innan ångan och förbränningsmotorn kom. I viss mån sågades även stickspån under den tidiga sågverksepoken.
Stavspån är ett material som användes så långt tillbaks som på medeltiden och i Romarriket. I Sverige finns stavspån från medeltida kyrkor bevarade och flera av stormaktstidens herrgårdar har spåntak.
Stavspån framställdes genom spräckning av träet och därefter tillyxning av ett spån som i genomskärning var tjockare nedtill än i den övre änden, alltså kilformad.
Bilder på spån ur kontorets samling kommer att läggas ut senare. Kontoret håller på med prov av olika tjärkvaliteter.
Hyvlade eller späntade stickspån.
Hyvlade och späntade stickspån läggs i två till fem lager. De läggs omlott både i sidled och i höjdled.
Sågade stickspån
Takyta med sågade stickspån – observera läggningstekniken där spånen läggs kant i kant, jämfört med hyvlade och späntade stickor som läggs omlott i sidled.
Stavspån
Förutom tillverkningssätt och form finns det en annan viktig skillnad mellan stav- och stickspån, nämligen den att stavspån läggs kant i kant i sidled, stickspån läggs omlott i sidled. Undantaget som bekräftar regeln är sågad stickspån som läggs kant i kant.
handspäntade granspån. Eftersom spån är följsamma är det ett utmärkt material för svängda och karnisformade (s-formade) takytor.
STICKSPÅN, PÄRT, SPILLER, SPILKSPÅN
Boken om stickspån beskriver vilka materialkrav man ställer, vilka metoder man använt vid spåntillverkning, hur man lägger och underhåller spåntak.
Den är skriven av Stina Wedman och säljs via Riksantikvarieämbetet, byggbokhandeln och länsmuseerna.
